För en tid sedan skapade Skogsindustrierna en ny webbsida, ”Skyddad skog”, som ger en helt felaktig bild över hur mycket skog som är skyddad i Sverige. Kartan visar nämligen inte bara skog, utan även naturreservat och nationalparker bestående av fjäll, betesmarker, sjöar, vattendrag och andra naturtyper. Kartor som visar skyddad natur är ingen nyhet, utan finns sedan flera år tillbaka på Naturvårdsverkets hemsida. Det nya i Skogsindustriernas verktyg är att skogsbolagens, statens och kyrkans frivilliga avsättningar redovisas på samma karta som de verkligt, alltså formellt, skyddade områdena.
Certifierade skogsägare, som anslutit sig till FSC eller PEFC, har åtagit sig att frivilligt avsätta 5 procent av sin produktiva skog till naturvård. Detta tycker vi i grunden är bra, men det är viktigt med ökad tydlighet kring de frivilliga avsättningarna på produktiv skogsmark. På Skogsindustriernas nya karta saknas en stor andel av de frivilliga avsättningarna, dessa avsättningar räknas idag ändå in i skyddade områden när redovisning sker mot de uppsatta miljömålen, trots att vare sig myndigheter eller allmänheten vet var de ligger. De frivilliga avsättningar är viktiga för att miljömålen ska nås, men vi menar att man inte kan räkna något som skyddad skog såvida denna inte finns redovisad enligt följande principer:
Transparens: det måste tydligt framgå var de frivilliga avsättningarna finns, hur de är avgränsade. Samtliga avsättningar som man vill ska medräknas i offentlig statistik över skog som undantagen från skogsbruk måste beskrivas tydligt geografiskt.
Kvalitetssäkring: de frivilligt avsatta områdena måste ha höga naturvärden för att fylla sin uppgift för det politiska delmålet om skydd inom miljömålet Levande skogar. En sådan redovisning saknas i dagsläget. Vi finner det märkligt att riksdag och regering har godkänt att räkna in områden vars naturvärden man inte känner till vid bedömning av måluppfyllelse för delmålet.
Långsiktighet: de avsatta skogarna måste vara långsiktigt avsatta. I dagsläget finns det ingen garanti för att de frivilligt avsatta områdena inte kommer att återgå till vanlig produktionsskog eller säljas och därmed hotas av avverkning. En utfästelse om långsiktighet är nödvändig för att de frivilliga avsättningarna ska kunna användas för att nå miljömålet.
Vidare menar vi att den redovisning som Skogsindustrierna kallar skyddad skog gravt vilseleder allmänheten till att tro att 25 procent av landets skogar är säkrade från skogsbruk. Detta är långt ifrån sant. I den offentliga statistiken från Statistiska Centralbyrån, SCB, redovisas andelen skog som har ett långsiktigt, kvalitetssäkrat och transparent skydd. Den siffran är för produktiv skog 3,6 procent. Skogsindustrierna har dock valt att, förutom de frivilliga avsättningarna, även räkna in de lågproduktiva skogarna, impedimenten, i sin redovisning av formellt skyddade områden och hänvisar till att impedimenten är skyddade genom Skogsvårdslagen. Att räkna in impedimenten är rejält vilseledande då impedimenten endast har ett visst skydd mot skogsbruk, men saknar skydd för annan exploatering såsom vindkraft och bostadsområden, såvida de inte ingår under ett formellt skydd. I det senare fallet, då även impedimenten ingår, är siffran för skydd av all skogsmark 7,0 procent – alltså långt ifrån Skogsindustriernas 25 procent. Impedimentens betydelse för biologisk mångfald kan och ska heller inte jämställas med den produktiva skogens då de skiljer sig väsentligt i strukturer och sammansättning och endast ett fåtal av de skogslevande, hotade arterna är knutna till impedimenten.
Slutligen finner vi det mycket anmärkningsvärt att Skogsindustrierna inte gjort skillnad på skyddad skog och övrig skyddad natur på en hemsida som heter skyddadskog.se. Istället redovisas alla nationalparker och naturreservat, även de som består av fjäll, sjöar, vattendrag, ängs- och betesmarker och en mängd andra naturtyper, t.ex. Blå Jungfrun.
För att på ett trovärdigt sätt föra ut sitt budskap skulle Skogsindustrierna kanske i stället ha ansträngt sig för att redovisa samtliga frivilliga avsättningar som skogsbruket uppger finns i landet, samt förklara för allmänheten vad avsättningarna innebär i fråga om kvalitet och långsiktighet. Då hade Skogsindustriernas karta haft ett betydligt större värde för såväl myndigheter och ideell naturvård som i dagsläget inte vet var alla dessa avsättningar egentligen finns.
Naturskyddsföreningen i Kalmar län
Catharina Lihnell Järnhester, ordförande
